en liten oas

där vattnet alltid flödar där orden alltid får rum där tiden står stilla och vi kan stanna för evigt, eller bara en sekund

Jag har läst hela dagen. V I L K E N  B O K !

Jag har läst, och läst, och läst sedan jag vaknade vid niotiden imorse. Nu är klockan strax halv fyra. Jag förstår inte hur någon kan komponera en så vacker bok, en så vacker berättelse. Jag vill känna igen mig i detta. Jag önskar att det här var min berättelse. Men min egna berättelse är nog också bra. Jag borde kanske sätta mig och skriva ner den? Jag har säkert också många helt vansinniga, värdefulla minnen i min ryggsäck om jag bara rotar fram dem.

Men jag är helt tagen. Jag grät mig nästintill oavbrutet igenom de sista femtio sidorna. Jag fick till och med pausa mitt i kapitlen för att jag inte kunde urskilja bokstäverna ur texten för att mina ögon svämmade över så. Vilken bra bok. Man måste läsa den. Den är SÅ fängslande.

Man läser den här boken, och när man till syvende och sist lägger den åt sidan för att man läst ut den känner man som om man känt Emma och Dexter i hela sitt liv. Och man känner så mycket för och med dem - det är som om man levt i deras respektive huvud med dem från barndomen. Man känner till deras allra djupaste, deras innersta hemligheter och känslor. Man gråter, skrattar, svär med dem i berättelsen om deras liv, man investerar verkligen själ och hjärta i dem.


En dag, David Nicholls. Man måste läsa den. Man bara måste.

2 years ago
  1. enlitenoas posted this