en liten oas

där vattnet alltid flödar där orden alltid får rum där tiden står stilla och vi kan stanna för evigt, eller bara en sekund

tre kvällar

Det åskar ute just nu, och blixtrar. Eller, rättare sagt, det gjorde fram till för fem, tio minuter sedan. Nu är det tyst därutanför mitt gläntande fönster. Härinne är det, det inte. Jag spelar NONONO - Like the Wind i mina högtalare, på låg volym. Jag ville höra åskans dunder, och jag även om jag tycker om att ha musik på i bakgrunden när jag skriver vill jag inte att koncentrationen störs. Musik är bra för min inspiration och för att försätta mig i rätt sinnesstämning, men den får inte ta över.

Sedan några månader tillbaka har jag varit inställd på att skriva ett manus under mina semesterveckor. Jag har för ovanlighetens skull tagit ut fyra veckor (som förvisso blivit treåenhalv nu, men det är tanken som räknas…). Jag tycker inte om att vara långledig utan planer, jag brukar bli rastlös, men jag tänkte att jag skulle prova i år, för att se om det är så svårt som jag tror. De flesta andra uppskattar ju långledigt, så det kan inte vara så illa som jag föreställer mig att ligga och lata sig, äta glass och läsa böcker i solen eller parken eller duvetvadsomhelst i ett par veckor. Jag nojade mig dock för denna långa ledighet, och så slog det mig: det är är det perfekta tillfället! Det perfekta tillfället för att skriva det där manuset jag haft i huvudet så länge. Det är på tiden att jag berättar den här historien. Såatte, min slappisholiday blir en working holiday i alla fall.

Semestern börjar om tre kvällar. Hittills har jag mest planerat mitt skrivande, vilken historia jag ska berätta, vad och vilka min huvudkaraktär ska stöta på. Idag började jag också planera mer konkret hur jag ska lägga upp mitt skrivande de kommande veckorna, och struktur är ordet som ska hjälpa mig. Fasta hålltider, en viss mängd tid avsatt varje dag för skrivande. Jag kommer behöva/vilja göra mer än skriva under min semester, men skrivandet kommer få ta plats. Det är skrivandet jag planerar dagarna efter, så jag har tagit fram ett schema som jag tror kommer hjälpa mig.

Det kliar i mina fingrar sedan långt tillbaka, så jag har tjuvstartat och plitat redan ikväll. Det är trevligt att se word count öka i Scrivener. Just nu ligger jag på 1,373 ord. Vi får se var jag ligger i början på september. Nu lyssnar jag på en annan låt, en Bob Dylan - Ballad of a Thin Man.

kärnan

Tusensköna Astor Roar Emina

(Source: Spotify)

ansökan, check

Jag har nu skickat in min ansökan till en kurs för att skriva inför hösten. Jag har en idé jag vill utveckla, och har hittat en skola som kan tänkas hjälpa mig med de redskap jag behöver. Håller tummarna för att det går vägen och att jag kan kalla mig student i höst.

under

OMG, OMG, OMG!

röd vallmo

rätt förutsättningar för att skriva är a och o

Nej, så om jag skulle sätta mig ner och plita ner de där orden som ligger i bakhuvudet dag ut och dag in sedan flera år tillbaka, då? Jag har scener ur drömmar, scener ur vardagen, scener ur filmer som bara väntar på att illustreras. Vore det inte en skam att inte ge dem det utrymme de skriker efter?

Så idag skaffade jag Scrivener. En ny era har börjat. Tidigare har jag skrivit texter i Word och manuskript i Final Draft. Manuskript kommer jag fortsätta skriva i Final Draft, men eftersom jag nu börjat skriva med målsättning åt det andra hållet igen också; noveller, böcker, poesi, kände jag att jag behövde programvara som var bättre anpassad för det. Jag har suttit hela eftermiddagen och gått igenom Scriveners funktioner och: det ser lovande ut.

Jag tycker struktur i oreda, och Scrivener verkar ha just det. Det är som Final Draft, fast för bokskriveri. Titta själva på detta exempel hämtat från webben;

image

Jag har också skaffat mig en s.k. recipe box i vilken jag ska samla idéer för mitt skrivande; allt från handling till karaktärer till miljö. Ni vet. Man måste ju skriva ner snilleblixtarna när de kommer, annars blir det svårt att använda dem… tankar svävar in och ut i ett.

läser just nu

Tinker, Tailor, Soldier Spy av John le Carré. Jag kan berätta att den är mycket spännande. Jag har avhållit mig från att se filmen för att jag ville läsa boken först.

Därutöver läser jag en samling texter och fraser av Fernando Pessoa med jämna mellanrum. The Book of Disquiet är utmärkt när man vill läsa något kort men gott, eftersom avsnitten överlag är väldans korta. Fint, fint! 

imageimage